När en familjemedlem drabbas av diabetes så påverkar det även resten av familjen. När det är ett barn som drabbas så är det inte ovanligt att föräldrar får skuldkänslor: vad kunde vi ha gjort för att det inte skulle ske? Det är viktigt att inse att du inte hade kunnat göra någonting, och att diagnosen kommer att påverka hela familjen. Men det går att vända till något om inte positivt så i alla fall mindre dramatiskt.
Vår dotter fick diagnosen diabetes typ 1 strax innan hon fyllde tre år. Inte ens läkaren på den vårdcentral i staden vi bodde klarade av att ställa diagnos,. Iflera veckor tynade hon sakta bort när sjukdomsbilden blev allt mer akut. Fortfarande känner jag stor tacksamhet gentemot den sköterska som vågade ifrågasätta läkarens diagnos eftersom hon själv hade erfarenhet från diabetes.
Vår berättelse är inte unik. Det finns en bred okunskap bland befolkningen vad diabetes innebär. Fortfarande idag hör man kommentarer som “det är väl bara att sluta äta godis och börja motionera”. Att höra sådant strunt känns kränkande för en person som riskerar att vara vaken hela natten för att försöka komma till rätta med ett högt blodsocker vid något så simpelt som en vanlig förkylning. Någon som sedan riskerar att svimma och hamna i koma om de injicerat för mycket insulin för att få ner det.
För oss så var det ett uppvaknande. Vi bestämde snabbt att vi inte skulle låta vår dotter känna sig ”annorlunda” i hemmet. Om hon inte kunde äta vissa saker-OK, då gjorde inte resten av familjen det heller. Samtidigt som vi unnande henne lyxen av fredagsmys precis som syskon och kompisar-om än med mer kolhydraträknande och blodsockerkoll.
Den svåra biten var att få skolan att förstå vad diabetes innebär. Okunskapen var-och är säkert fortfarande-tämligen stor om en allvarlig sjukdom som fel- eller obehandlad ofelbart är dödlig. Som förälder så var det viktigt att aktivt bidra till att utbilda och informera skola och omgivning om hur vi gemensamt kan göra tillvaron lättare för såväl den diagnosticerade som familj och omgivning: skola, kamrater med flera. Att gå från tragik och drama till framåtsyftande och omtanke.
Min föreläsning ”När familjen fick diabetes” handlar just som detta. Hur man som förälder kan bidra till att förbättra inte bara barnets utan även samhällets förståelse för diabetes och hur man kan ge inte bara den diagnostiserade utan även familj och omgivning rätt verktyg. Den är dock inte uteslutande för diabetiker och anhöriga, utan kan även ses som en väg att hitta verktyg i all sorts krisbearbetning.
Föreläsningen genomförs i samarbete med Diabetes Wellness, och du bokar den via Novarum.
/Tomas Ahlbeck
Lämna ett svar